Denna teckning är obviously inte klar än, men vad är?

Inspirerad av Lindsey Wixson! 

Bild från violent.se (en utav mina bloggar)

 

Jag förstår inte hur jag var så dålig på att rita näsor när jag var 16.

Jag menar, det är inte så svårt som det verkar. Det krävs en veckas övning.  
Visst, jag är värdelös på att rita av saker på pricken, jag har liksom inte det i mig. Jag börjar med något, sedan fortsätter det till något eget. Är det en bra eller dålig egenskap?

Anyways, detta var nog min bästa bild som 16-åring. Jag har utvecklats, kommit in i värsta flowet under de senaste månaderna, suttit och ritat mitt i natten. Det är ju då kreativiteten är som bäst! Jag vet att jag inte är inte den enda som känner så. Hur såg era teckningar ut för ett år sedan? Visa hemskt gärna! 

Jag tänker på dig varje dag. Du finns i mitt liv. När en annan nära person till mig gick bort hamnade en del utav henne i mig, och nu är du här också. Du har varit en så bra inspiration till mig, vad skulle jag gjort utan dig? Uppmuntrade mig till att fortsätta, jag vet inte om du visste det. Vi var på samma plan, jag kände hur ont det gjorde i dig och nu är du borta. 

Varför fortsätter jag skriva i en lugn ton när jag bara vill fucking skrika?! Jag vill vara med dig!! Allt fint förvandlas till smärta, men ingenting var ditt fel. Du är en sån stark människa, så fin och så bra. Fylld utav liv. Så ja, du finns kvar hos mig. För alltid, darl.